Äventyrsbloggen

Hello

Posted by Patrik on Nov 28, 2013 in Vardag | 0 comments

Nu har jag fallit in i en svacka igen i bloggandet. Det är mycket med det nya jobbet och under min fritid så försöker jag jobba vidare med min äventyrsguide. Det verkar äntligen som det lossnat lite och som det ser ut nu så kommer nog en första version vara online till första kvartalet nästa år . Det var ganska nyligen som jag kom fram till att om det överhuvudtaget ska bli en tjänst så får jag ta ner ambitionsnivån några steg, iallafall i ett första skede. Sen har jag lyckats teama upp med en duktig programmerare som ska hjälpa mig med det jag inte förstår mig på.

Ska försöka släppa lite lägesrapporter här allt som arbetet går vidare!

Video: Varför du ska resa oftare

Posted by Patrik on Sep 17, 2013 in Inspiration, Random | 0 comments

Gustaf hoppar världens tre högsta bungyjump

Posted by Patrik on Sep 16, 2013 in Adrenalin, Gästblogg, Höjder | 1 comment

Detta är ett gästbloggsinlägg från min gode vän Gustaf som driver bloggen Coding Traveler. Han flyttade nyligen till varmare breddgrader för att leva och arbeta på resande fot. För några veckor sen så lyckades han med konststycket att beta av de tre högsta bungyjumpen i världen. Jag som bara har hoppat bungyjump via Youtube är måttligt avundsjuk, men glad att Gustaf vill dela med sig av sina berättelser här på Äventyrsbloggen.

-

Nu sitter jag i Bangkok och skriver den här artikeln efter att precis ha kommit tillbaka från Macau där jag gjorde det för tillfället högsta bungyjumpet i världen. Men först ska vi backa några år tillbaka i tiden, för allt började under 2007 då jag backpackade i Sydafrika;

Jag satt på en buss mellan Jeffrey’s Bay och Knysna när jag såg en stor reklamskylt om världens högsta bungyjump (det var det 2007). Jag kom fram till mitt hostel i Knysna och kunde inte få det där hoppet ur skallen. När jag ändå är där så måste jag ju självklart hoppa det. Själva hoppet var från Bloukrans Bridge som ligger längs huvudvägen på sydkusten i Sydafrika. Jag träffade en amerikan på det hostel jag bodde på som hade hyrbil och han skulle också hoppa. Perfekt!

Bloukrans Bridge bungy (216m)

Bloukrans Bridge bungy görs från en bro som tar vägen över en djup ravin och man hoppar från bågen som spänner upp bron. Hoppet drivs av ett företag som heter Face Adrenalin. Det började som vanligt med att man skriver under ett papper som säger att de inte tar ansvar för några skador som orsakas från att man hoppar (det känns lite konstigt för man är ju verkligen i deras händer), men i alla fall.

Vi sattes ihop i en grupp med ca 10 andra personer och fick utrustning. Jag var väldigt nervös och det märktes på de andra i gruppen att de också var det, i det här läget var man ganska utsatt vilket gör att man är väldigt öppen. Det gjorde att gruppen svetsades samman otroligt fort och det kändes som man känt varandra länge. Vi skulle göra det här tillsammans!

Det var dags att gå ut på bron för att hoppa. Vad jag inte var beredd på var att man var tvungen att gå i en nätbur som hängde under vägbanan för att komma ut till bågen. Här ser man rakt ner i ravinen och nu var det ingen tvekan om att man gick på spagetti-ben och pulsen var högre än vad den någonsin varit tidigare.

Väl ute på bågen så blev en person slumpvis utvald för att hoppa först. Bungy-snöret fästes och hoppet genomfördes. I det här bungy:t får man gunga klart och sen hissas en person ner i en vajer och hakar i en för att sen hissas upp tillsammans. Ansiktet på den första personen som kom upp var obetalbart. En kombination av lycka, glädjen att överleva och på något sätt skönt att det var över.

Det hoppade ett par andra personer före mig, men sen var det dags för mig. Jag hakades upp och sakta men säkert gick jag ut till kanten. Vad som händer sen kommer jag inte ihåg, det är svart tills att jag gungat en gång och hjärnan börjar fatta vad som händer. Från det ögonblicket var allt helt underbart. Vilken fantastisk härlig kombination av adrenalin och frihet och vid det tillfället fanns inga problem i världen.

Verzasca Dam (Golden Eye) bungy (220m)

Sommaren 2012 var jag och min far på motorcykelsemester i Alperna och innan denna resan var jag självklart tvungen att kolla upp om det fanns några häftiga bungyjumps där nere. Det var då jag tittade på de högsta hoppen i världen och insåg att jag inte hade gjort det högsta hoppet i världen längre, jag hade inte ens gjort det näst högsta. Det här gjorde självklart att jag fick två nya saker som jag var tvungen att göra. När vi planerade motorcykelresan såg vi till att lägga in Locarno i rutten. Några minuters färd upp i bergen från Locarno så hittar man Verzasca Dam från var världens näst högsta bungyjump hoppas från. Det här hoppet drivs av Trekking Outdoor Team.

Vi kom dit ganska sent på dagen och inga fler hopp gjordes, men vi bokade in hopp för nästa dag. Jag och min far pratade ganska nervöst om hoppet under kvällen, min far var nog ännu nervösare än jag. Sömnen den natten var lite orolig. Vi gick upp nästa dag, packade ihop vårt tält, åt frukost och började köra upp för berget till dammen igen.

Väl där gick det väldigt fort, vi fick utrustning och sen stod vi där på rampen. Jag var först, jag kände mig inte så nervös förrän jag stod där på kanten. Där försvann all kraft i benen, men nu var det bara att köra. Den här gången kommer jag ihåg vad som hände och det var ett helt fantastiskt hopp. Med hjälp av att man hoppade ganska nära dammväggen så fick man en fantastisk fartkänsla som man inte fick från hoppet i Sydafrika.

Känslan efter det här hoppet var bättre än det första, både för att hoppet var häftigare, men även för att jag kommer ihåg allt mycket bättre.

Macau Tower bungy (233m)

Hong Kong var planerat för lite semester och på vägen tillbaka till Bangkok såg jag till att klämma in Macau. Där kan man hoppa världens högsta bungyjump från Macau Tower. Jag hade inte så höga förhoppningar om det här hoppet faktiskt för det görs med “styrtrådar” så att man inte ska gunga in i själva byggnaden. Jag trodde att mycket av det härliga i ett bungyjump skulle försvinna om man tog bort att man gungar i sidled. Här är det AJ Hacket som anordnar hoppet.

Det var morgon och jag checkade ut från mitt hotell och åkte till tornet, jag kände mig ganska säker på min sak och betalade för hoppet. Allt det förändrades när jag stod i hissen på väg upp, det är en glashiss som åker uppåt i 5 meter per sekund. Jag blev helt plötsligt väldigt nervös och styrkan i benen försvann helt, för en stund kände jag nästan för att dra mig ur.

Väl uppe på våningen man hoppar ifrån gick det fort, jag fick sele och snart stod jag ute på kanten. Nervositeten hade tagits över av adrenalin och jag var redo! Jag lutade mig framåt och lät gravitationens krafter ta över. Även utan pendeln så var det ett underbart hopp.

Väl nere på marken så har man som vanligt lite spaka ben, men med ett gigantiskt leende på läpparna. Jag bara älskar att hoppa bungyjump!

Det bästa hoppet är…

De tre hoppen är väldigt olika, framförallt för att man hoppar i väldigt olika miljöer. Bloukrans Bridge hoppar man helt öppet från en bro. Verzasca Dam så hoppar du längs med en damm, det ger en extrem fartupplevelse och att man får en pendelrörelse längs med dammen gör det ännu häftigare. Macau Tower är ett väldigt strikt hopp med tanke på att man leds ner med hjälp av linor, men utsikten där uppe är fantastisk och det kändes väldigt mycket högre där uppe.

Det häftigaste hoppet enligt mig är Verzasca Dam, följt av Macau Tower och på en väldigt god trea har vi Bloukrans Bridge. Verzasca Dam och Macau Tower kostar lite över 2000 kronor och Bloukrans bridge kostar drygt 500 kronor.

Nedan är videos från YouTube från hoppen med huvudmonterad kamera.

Flyboard

Posted by Patrik on Sep 11, 2013 in Äventyr, Resor, Vatten | 0 comments

Efter en lång väntan så kommer nu mitt första äventyr för i år vilket blev Flyboard. Jag har suktat länge efter att få testa på det här och lovat mig själv att göra det så fort jag får chansen, vilket jag fick nu under min resa till Montenegro. Tyvärr så hade jag inte med mig min GoPro-kamera så ni får nöja er med lite bilder tagna av arrangören.

Vad är Flyboard?

Flyboard är en relativt ny sport som lanserades i 2012 av världsmästaren i jetski, Franky Zapata. Du placerar dina fötter på en “bräda” med vattenjetmunstycken och på så vis kan du sväva upp till nio meter över vattenytan. Det finns även två munstycken som placeras i händerna för att öka på stabiliteten i dina rörelser. Vattnet som sprutas ut under brädan kommer från en lång slang som är kopplad till en närliggande jetski.

Min upplevelse

Eftersom vår resa till Montenegro i förstahand skulle vara en sol & badsemester så hade jag bestämt mig redan innan att jag skulle försöka komma iväg på iallafall ett äventyr. Jag hade siktat in mig på att testa Jetski eftersom det brukar vara det man gör på sådana här turistställen. När jag och flickvännen skulle gå och kolla upp priser för detta så fick jag, till min stora förtjusning, se att det även gick att prova på flyboard. Priset var €50 för 20 minuter, dvs runt 435 svenska kronor. Efter lite snabb research så såg jag att samma äventyr kostar runt 1500kr i Sverige. Det var ju inget snack om det, nu skulle jag äntligen få prova på denna coola upplevelse!

Som vanligt inför nya upplevelser så blir man lite skrajsen och börjar fundera på om man kanske inte ska strunta i det ändå. Det är ju mycket lättare att lägga sig på en solstol och chilla istället. Men sen så vet jag ju hur nöjd och euforisk jag blir av att aktivera mig och utsätta mig för sånt här. Så det var bara att tysta ner de negativa tankarna och gå och boka. Det var sent på eftermiddagen och det såg ut som att killarna i båset egentligen hade börjat förbereda sig på att stänga ner när jag kom och frågade om det gick att åka lite. Killen ringde ett samtal och på knagglig engelska sa han att vi skulle bli upphämtade om 5 minuter och bli körda till stranden Jaz där äventyret anordnades.

Vi väntade 5, 10 och 15 minuter och ingen båt kom. Började fundera på om kan kanske skulle skita i det ändå? Låtsas som att jag ska gå och hämta någonting och inte komma tillbaka. Men tillslut så kom det en båt och plockade upp oss och körde oss i en väldig fart till grannstranden. Bara denna resa var en upplevelse. Det kändes som att vi skulle flyga av när båten piskade mot de höga vågorna. Så vi fick klamra fast oss för galatta livet. 10 minuter senare kom vi fram till stranden Jaz och jag fick instruktioner om att gå upp till ett annat bås och anmäla mig. Här var det snabbapuckar. Snabbt på med en flytväst och snabbt ner till stranden för att få instruktioner. Allt gick så fort att jag inte hann oroa mig.

Så mycket instruktioner fick jag inte dock, ingen kunde prata engelska förutom några få ord som “OK”, “Not Ok” och “Good”. Jag fick förlita mig på kommunikation med kroppsspråk. Det jag kunde förstå var att jag skulle stå spikrakt på brädan med något böjda knän. Sen skulle jag försöka att inte luta förmycket bakåt med brädan för det var “not good”. Sen fick jag kliva in i bindningarna (wakeboard-style) och monterat två munstycken på armarna. Första känslan var att man kände sig väldigt fast. Hur skulle jag kunna simma om jag hamnar under ytan? både ben och armar (delvis) sitter ju fast.

Sen var jag “klar” för att köra igång. Klar som i färdigriggad men mentalt så var jag inte riktigt redo. Det var alldeles för många frågetecken för att jag skulle kunna vara lugn. Men jag tänkte att om de släpper iväg mig så här utan mer instruktioner så kan det ju inte vara så farligt, allt löser sig ju alltid! Jag la mig raklång på mage vid strandkanten och fick anvisningar att simma ut.
What? Simma ut? jag kan ju knappt röra mig. Hur ska jag kunna simma? Men sen förstod jag att han säkerligen skulle ge mig lite hjälp genom att köra igång min bräda. Och det var det han gjorde, genom att luta kroppen åt det hållet jag ville så gled jag utåt mot djupare vatten.

Vi hade kommit överrens om att när han sa “Go” så skulle jag ställa mig raklång på brädan medans han ökar trycket. Vilket, om allt gick som det skulle, borde skicka mig uppåt. Och då var det äntligen dags! Vi var tillräckligt långt ut för att köra igång.

De första fem försöken var väldigt kortvariga; upp en halvmeter innan jag tappade balansen och föll ner under ytan. För varje försök så kunde jag stå längre och längre. Det var en riktigt cool känsla att sväva meter över vattnetytan. Jag vet inte hur högt upp jag var men det kändes väldigt högt! För varje minut som gick så fick jag mer och mer kontroll över brädan. Tillslut så kunde jag, nästan helt utan problem, navigera åt det hållet jag ville men då var det tyvärr dags att ge sig av mot stranden igen. Men fyfan vilket coolt äventyr! Kommer lätt att göra detta igen om jag får chansen.

En liten bonus efter äventyret var att jag och flickvännen blev körda tillbaka till vår strand på en Jetski. Det blev två upplevelser i ett. Behöver jag nämna hur nöjd jag var efter allt?

Har ni provat på Flyboard? Vad tyckte ni?

Äventyrsbloggen fyllde idag 10 000 besök!

Posted by Patrik on Aug 27, 2013 in Random | 0 comments

Idag har bloggen besökts hela 10 000 gånger sedan starten 2012, vilket är jättekul! Det är trevligt att folk hittar hit även om den varit lite inaktiv de senaste månaderna. Jag arbetar på att få igång motivationen igen men det är tufft när det händer mycket annat runt omkring. Målet är iallafall att köra igång bloggen i samma anda som förut!

Men nog om det! Nu tänkte jag dra lite snabb statistik över hur folk har hamnat här på sidan.
Lite drygt hälften av alla besök har kommit via sökmotorer som t.ex google eller bing. Där de mest besökta artiklarna har varit:

• Världens 10 högsta bungyjump
• 10 äventyr att uppleva innan du dör
• Tough Mudder till Sverige

Runt 2000 har hittat hit från andra webbplatser, som t.ex facebook eller bloggar. Den sista skaran på 3000 träffar är folk som knappat in adressen direkt i webbläsaren. Jag är jätteglad att ni alla har hittat hit, hoppas ni har fått ut något av besöket och kommer tillbaka.

Jobbtips för den äventyrlige

Posted by Patrik on Aug 21, 2013 in Tips & Länkar | 0 comments

Här kan du läsa om det ultimata arbetet. Att på 52 veckor resa till mellan 30 och 50 olika destinationer. Förutom att få resorna betalda, så får du även en lön på $100,000 för besväret. Inte så pjåkigt

Länken hittar du här