Hundspann

Posted by Patrik in Äventyr

Först vill jag passa på att ursäkta den dåliga uppdateringen här på bloggen. Det händer väldigt mycket runt omkring just nu så jag har haft absolut noll tid över till annat. Tråkigt, men det kommer att bli bättring på det sen när allt är flyttat och klart.

Nu har det gått och hunnit bli december utan att jag har redovisat äventyret för november. Som jag nämnde i ett inlägg för ett tag sen så föll turen på att prova på hundspann, vilket är ett äventyr som jag har velat testa väldigt länge. Jag trodde, som många andra, att denna aktivetet bara görs på vintern, när det finns snö på backen, men det går bevisligen att göra det annars också.

Vad är Hundspann?

Hundspann går ut på att medhjälp av en eller flera hundar dra en vagn/släde (med förare) över en terräng. Det kallas också för draghundssport och det finns en mängd olika variationer och tillämpningar av sporten. I just det här äventyret så provade vi på tre olika sorters åkdon med två och sex hundar åt gången.

Min upplevelse

Det hela började med att jag såg ett klipp på facebook där Malin åkte skidor efter sina hundar. Det såg riktigt spännande ut och jag blev sjukt sugen på att prova på detta. När sen Malin bjöd med mig och en kompis hem till sig för att prova på att åka lite hundspann så var det ju bara köra . En tidig morgon i november så hoppade vi in i silverpilen med destination: Villiviimas kennel utanför Alingsås. Tyvärr så var inte vädret helt på vår sida just denna dag. Regnet hängde i luften och bara väntade på att kasta sig ner på oss. Men med lite tur så skulle vi klara oss.

Efter nästan en timmes resa så kom vi tillslut fram till den lilla stugan i urskogen. Eftersom vi hade ett rätt tight schema så bytte vi snabbt om till oömma kläder och begav oss ut igen. Hundarna, som bodde några meter från huset, anade snabbt att något var på gång och började yla. Malin föreslog att vi skulle börja med att åka efter två hundar först för att känna lite på hur det fungerar, för att sen testa på med sex hundar. Vilket lät som ett bra upplägg för två nybörjare.

Utan någon egentlig introducering så tog vi på oss hjälmarna och ställde oss på varsin “sparkcykel” med tillhörande hundar. Det enda vi behövde veta var vart bromsen satt, resten skulle ordna sig. Som vanligt var jag lite smånervös över hur det skulle gå. Hur ska jag kunna styra hur hundarna springer? De kanske springer iväg till skogs med mig. Vad gör jag om vi, mot förmodan, skulle få möte av en bil här ute i urskogen? Efter att ha skakat av mig några worst-case-scenarios-tankar så var jag redo att köra igång. Hundarna var riktigt taggade på att dra iväg med mig och så fort jag lättade lite på bromsen så flög vi iväg med en väldig fart.

Det gick snabbt och det var riktigt kul! Jag fick ganska snabbt koll på läget och kunde känna mig relativt bekväm i situationen. Men när vi kom till nerförsbackarna så gick det lite för fort och jag var tvungen att bromsa de små starka oxarna lite. Efter att ha kört några hundra meter så vänder vi tillbaka. Detta var uppvärmningen. Nu var det dags att köra med sex hundar. Om det gick så där snabbt två hundar, hur snabbt skulle det inte att gå med sex då? Jeez loueez..
För att åka med fler hundar så behövde vi en lite större kärra med mer tygnd, annars hade man hamnat i diket efter bara några sekunder. Så Malin rullar fram en tredje, lite större tre-hjuling och kilar fast den i ett träd. Sen kopplar hon på hund efter hund tills de är totalt tre par. Jag kunde verkligen se hur sugna hundarna var på att komma iväg. De drog och stånkade, och ville inget hellre sätta fart mot horisonten. Men till slut så var det dags. Vi kopplade loss kärran från trädet och rullade ut på vägen. Stog stilla några sekunder och sen brände iväg!

Tyckte jag att det gick snabbt förut så var det ingenting i jämförelse med nu. Vi flög fram på de små grusvägarna och det var en riktigt härlig känsla. Det var svårt att se för hundarna skvätte sjukt mycket grus och lera på oss stackare där bak. Men det var bara att torka av sig och köra vidare. När vi kom tillbaka så var jag skitig från topp till tå men med ett leende på läpparna. Är man på ett riktigt äventyr så ska man bli skiten .

Detta var iallafall grymt kul och jag är jätteglad att jag fick chansen att prova på det. Vi kom överrens om att vi ska komma tillbaka när snön har fallit och prova på att åka klassisk hundpann med släde. Det ser jag verkligen fram emot.

Vill du prova på?

Malin, som vi besökte, driver tillsammans med sin kille en kennel och tävlar regelbundet med sina hundar. Om du känner dig sugen på att prova på det här eller bara vill veta mer så tveka inte att höra av dig till henne. Du kan komma i kontakt med henne genom att surfa in på hennes blogg.